Kille utskickad från casino för att ha räknat kort på blackjack

Killen i den här videon på youtube har en kompis med sig som är utrustad med dold kamera. Killen som filmas heter Colin är en professionell korträknare. I videon visar de vad som händer om man räknar kort på ett casino och blir påkommen.

Det som hände i videon

För att vinna på blackjack måste man kunna göra två saker. För det första måste man kunna räkna kort. Standard är nämligen att man har fyra eller åtta kortlekar som man använder sig av. Om man har sett fyra femtedelar av alla kort vändas upp och man har ett solitt minne och kan komma ihåg alla kort som har gått, har man så klart en ganska schysst uppfattning som kommer väl till pass under de kommande spelrundorna. Om du bara har satsat väldigt lite hittills under spelets gång men har tillåtelse att satsa tungt nu när du har en uppfattning om vilka kort som är kvar i leken och om du sannolikt kommer att vinna en hand, så har du skapat dig en fördel.

Det finns alltid en så kallad floor manager som håller koll på spelet. Det som hände i videon var att floor managern uppmärksammade att Colin ändrade sina satsningar. Han började spela med fem dollar per hand när han inte hade en aning om vilka kort som hade gått eller inte. Men när han började närma sig slutet av kortleken så började han sätta 40 gånger så mycket – 200 dollar per hand. Floor managern sa genast till att han inte fick spela så längre men var välkommen att spela med samma insats hela tiden. På det sättet kan inte Colin eller någon annan korträknare vinna i blackjack och då är det så klart inte längre intressant att spela.

Det är uppenbarligen otroligt svårt att räkna kort och faktiskt skapa sig en fördel över huset. Men det går om man använder sig av olika tekniker för att träna upp minnet. Det finns några olika böcker som är bra som behandlar spelstrategi för blackjack. Om du inte vill riskera att bli utskickad från ett casino så gör du förmodligen bättre i att spela blackjack på nätet.

Spelets historia

De tidigaste referenserna till go kommer från Kina och är daterade till 500 f.Kr. Det gör det till världens äldsta spel som än idag spelas med i stort sett oförändrade regler. Mellan 600- och 800-talet introducerades go i Korea och blev där mycket populärt i de högra samhällsklasserna. I Kina var go på 1600-talet en av de fyra saker man som gentleman skulle bemästra vid sidan av kalligrafi, måleri och att spela luta.

Teorierna till hur go uppkom går isär. Några säger att kejsaren Yao uppfann go för att hans son Dazhu skulle kunna lära sig disciplin, koncentration och balans. Andra säger att spelet uppkom då kinesiska krigsherrar placerade ut stenar på kartor för att märka ut positioner. Det finns också teorier kopplade till spådom och liknande.

Go i västvärlden

Go var länge ett spel som enbart spelades i delar av Asien. Den första dokumentationen av go i ett europeiskt sammanhang är från 1694. Spelet spred sig sedan långsamt över västvärlden. 1978 fick Manfred Wimmer som första europé ett professionellt spelarcertifikat av ett östasiatisk goförbund. Först år 2000 fick en västerlänning en toppranking, det var amerikanen Michael Redmond.

Traditioner

Eftersom go är ett så pass gammalt spel är det givetvis omgärdat av traditioner. Både traditionerna och den sedvanliga utrustningen har utvecklats främst i Kina men också i Japan.

Ett gobräde är traditionellt sett gjort i trä, även om det finns andra varianter som exempelvis hopfällbara magnetbräden. Den finaste typen av gobräde heter goban och ser ut som ett kudformat bord med fyra tassar. Det här är tillverkat för att stå direkt på golvet mellan spelarna. Ett fint goban ska helst vara gjort i ett enda stycke kayaträ.

Traditionellt sett är de vita stenarna gjorda av snäckskal och de svarta av skiffer. Sådana stenar är så klart dyra och därför är glasstenar mer vanligt. Plaststenar är inte så populärt, det används bara när man har en magnetisk spelplan. Diametern på de vita stenarna ska vara 21,2 mm och på de svarta ska den vara 21,8 mm. Den här skillnaden finns för att hjärnan uppfattar stenarna som olika stora på grund av dess färg. Stenarna brukar ha en höjd på 5-12 mm beroende på vilket material de är gjorda av.

Andra traditioner som omgärdar spelet är exempelvis hur korgen man förvara stenarna i ska vara utformad samt hur man tar upp en sten. Ja, det finns kort sagt regler och etiketter för att inom go. Det är ju fullt förståeligt för ett spel som har haft tusentals år på sig att utvecklas och förfinas.

Ranking och handikapp

Go kan som sagt spelas av alla och ett mycket smart system gör att nybörjare kan möta mer avancerade spelare. Om det inte gick skulle det bli väldigt svårt för nybörjarna att utvecklas.

Det här systemet använder sig av rankingar som sedan leder till olika typer av handikapp. Genom att använda rankingsystemet kan spelare dels hitta likvärdiga spelare, eller om de vill, spelare som är sämre eller bättre beroende på vad man är ute efter.

Rankerna

I go kallas lärligsrankerna för kyu (k). De går från 30k (nybörjare) till 1k. Efter det tar mästarrankerna vid, dessa kallas för dan och går från 1d – 7d. Enligt svenska Goförbundet tar det en talangfull spelare ungefär två år att nu upp till ranken 1 dan och för att göra det måste man träna hårt.

Handikapp

Om en spelare är svagare så får den handikapp genom att den får inleda partiet med ett antal stenar redan utplacerade på brädet. För att avgöra antalet stenar använder man rankingen. Ett steg motsvarar en sten. Det vill säga, om en som är rankad 5k ska spela mot en som är rankad 9k för den som har 9k börja spelet med fyra stenar på brädet.

Det är den svagare spelaren som spelar med svart vilket innebär att hen för börja partiet. Om spelarna är lika starka så lottar man om vem ska ha vilken färg. Lottningen går till på ett lite annorlunda sätt, nämligen att den ene spelaren tar upp en handfull vita stenar och håller dem gömda i sin hand. Den andre spelaren ska då gissa om antalet stenar är udda eller jämt genom att lägga en eller två stenar på brädet. Har hen gissat rätt får hen spela med svart sten, vid en felgissning är det vit som gäller.

Vid vissa turneringar får den som gissat rätt välja färg. Om hen då väljer vit är det en signal om att man betraktar sig själv som den starkare spelaren. Det är inte fel att göra så men det är inte särskilt vanligt heller.

Kortfattat om spelstrategier

Brädspelet go är som sagt ett mycket avancerat spel som till en början verkar relativt enkelt. Det handlar om ett spel vars regler tar ett par minuter att lära sig, medan du kan spela go varje dag under resten av ditt liv utan att nå din fulla potential. Det är både storslaget och nästan svårt att greppa. Det finns så klart lika många strategier som det finns go-spelare men här nämns några exempel.

Grundläggande strategier i go

Något som är centralt inom go drag som innebär att motståndaren måste ge svar direkt istället för att hota tillbaka. Det här kallas för initiativ, sente, och motsatsen till det kallas för gote. Om man förlorar sente och hamnar i motståndarens händer anses det vara värt att offra stenar eller visst lokalt inflytande på brädet – för att därmed återta den övergripande drivande makten.

En grupp med stenar kan vara levande eller död. En död grupp kan inte räddas från att bli fångad medan definitionen av en levande grupp är att den inte kan fångas. En död grupp behöver dock inte omringas, finns den kvar när spelet är slut räknas stenarna som är fångade av motståndaren och dessa ger därmed poäng. En strategi kopplad till detta är att man lär sig att se vilka grupper som kan hållas vid liv och vilka som är döda, man vill nämligen hushålla med sina drag och inte göra något i onödan.

Övergripande handlar go om att välja om man ska spela stort eller säkert. Spelar man tätt så får man säkrare formationer med sina stenar, men det innebär också att motståndaren kan skaffa sig ett inflytande över en större del av brädet. Spelar man mer glest innebär det med andra ord att man för ett större inflytande samtidigt som man blir mer sårbar.

Att lägga en sten som enbart löser ett lokalt problem är inte ett smart drag i go. Man måste istället hela tiden se till att ens stenar kan erbjuda ett stöd till varandra. Det vill säga, man måste ha en förmåga att se en större helhet. Genom att göra det behärskar man större ytor och därmed också spelet, förhoppningsvis.